1logo

Hur går det för MIA-projektet i Huddinge Botkyrka Salem? 

 
”Det går bra. Vi har modiga deltagare och personal som möter dem på ett bra sätt. Det får vi bekräftat genom goda resultat och deltagar-berättelserna som fångas upp i projektet. När jag inser att det fungerar, känner jag att jag är med och gör skillnad”, säger Elin Asplund, förbundschef i Samordnings-förbundet Huddinge Botkyrka Salem (HBS).
 

Elin har varit förbundschef sedan 2009. Under den perioden har Samordnings-förbunden kommit upp på agendan, bland annat genom att Samordnings-förbundet Stockholms stad bildades 2017. 

Vad betyder MIA-projektet för dig?

MIA står för mobilisering inför arbete, vilket är en kärna i samordningsförbundens uppdrag: Att stödja och finansiera samverkansinsatser.
 
I HBS började vi förbereda projektet tidigt. Vi utvärderade det vi finansierat tidigare och såg bland annat hur framgångsrikt det kan vara att arbeta enligt metoden Supported employment. I projektet ville vi testa metoderna och koppla dem till fler deltagare och andra samverkansstrukturer”. 

Vad händer i delprojektet?

Vi diskuterar implementering. Hur resultat och lärande kan tas tillvara på bästa sätt. Vi reflekterar över vilka arbetssätt som fungerar bäst för målgruppen. Vi ser fram emot de brukarstyrda brukarrevisionerna, eftersom de är ett viktigt komplement till övrig uppföljning och utvärdering. När personer i målgruppen säger sitt, lyssnar vi noga. 

Hur går det för MIA-projektet HBS?

Det går bra. Vi har ett högt inflöde. Totalt hade vi tagit emot 277 deltagare vid årsskiftet. Av dessa har 40 personer börjat arbeta eller studera. Ungefär lika många går vidare till ordinarie arbetsmarknadsinsatser. 
 
MIA-projektets förrehabilitering är en efterfrågad insats, vilket i sig är ett bra betyg för projektet. Projektmedarbetarna är väl insatta i metoderna. De är engagerade och vill alltid göra sitt bästa.

Vad utmärker delprojektet?

HBS kombinerar metoderna Case management och Supported employment. Medarbetarna samarbetar bra med externa arbetsgivare och Arbetsintegrerande sociala företag. Vi tar reda på hur arbetssätt och metoder kan anpassas till målgruppen.
 
44 procent av våra deltagare kommer från Försäkringskassan, en viktig part i projektet. De var med och utformade vårt delprojekt. Ett år innan projektstart bjöd vi in alla förbundets medlemmar på workshops för att ta reda på hur vi kan fånga upp målgruppen och hur behoven såg ut. 
 

Bland annat diskuterade vi vad förrehabilitering innebär. I MIA-projektet är det slutgiltiga målet att vara redo för arbetsmarknaden, även om det finns olika vägar att ta sig dit. Vägen dit kan vara olika lång för olika individer. Flera olika rehabiliterande insatser kan pågå samtidigt. 

Utmaningar?

Att vara metodtrogen, kopplat till den tidsgräns för deltagande som finns i MIA-projektet, samt att erbjuda bra övergångar för deltagare som går från MIA till ordinarie arbetsmarknadsinsats".
 
"En annan utmaning är hur vi organiserar ett långsiktigt stöd för att deltagare i MIA ska kunna behålla arbete/studier, i enlighet med metoden Supported Employment. Att få ett arbete är viktigt, men lika viktigt är att kunna behålla det, oavsett vad livet har i beredskap. Det händer saker i människors liv, då kan det finnas behov av ett långsiktigt stöd.

 
Omorganisationer och personalomsättning är andra utmaningar. Våra insatser är personalintensiva. Är en person borta, blir det kännbart för deltagarna direkt. Metoden är sårbar.

Framgångar

Att deltagarna upplever nytta av sin tid i MIA-projektet. Att vi når målet om att 30 procent av deltagarna som avslutas har ett arbete eller börjat studera.  Att MIA-projektet är känt, samt att vi har alla parter representerade i styrgruppen. Det skapar förutsättningar för god samverkan.
 
Vi hade inte fungerande former för att samarbeta med Arbetsintegrerande sociala företag. Men möjligheten att lära av andra förbund har gett oss kunskap och en knuff framåt för att upphandla arbetsträningsplatser.
 
Övergången mellan myndigheterna har förbättrats, eftersom vi systematiserat samverkan under resans gång. Ett sätt att få det att fungera är att låta deltagaren vara med och bestämma sina planer. 
 
Jag vill ge en eloge till alla medarbetare som möter deltagarnas behov samtidigt som de sköter administrationen gentemot ESF och bidrar till viktig uppföljning och utvärdering. 
 
Indikatorenkäterna, registreringar i SUS och avslutsenkäter med deltagare ger oss värdefull information för analys och utveckling. Vi byter erfarenhet mellan projekten och har ett bra projektledningsstöd. Slutresultatet kommer att sammanfattas i en utvärderingsrapport. Det bådar gott för framtiden.

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln