1logo

Hur går det för MIA-projektet Södertälje?

Trygve Nylund, projektledare och Kjell Sjundemark, förbundschef arbetar för att öka samordningen. Trygve Nylund, projektledare och Kjell Sjundemark, förbundschef arbetar för att öka samordningen.

”Vare sig det handlar om sjukdom, utbrändhet, språk, funktionshinder eller psykisk ohälsa, kan vi ge människor hopp inför framtiden,” säger Kjell Sjundemark, förbundschef Samordningsförbundet Södertälje. Han ser kopplingen mellan MIA-projektet och det inkluderande samhället. 


Södertälje har en tradition av att integrera nya medborgare, vilket ofta för med sig att personer har kontakt med flera myndigheter samtidigt. Samordningsförbundet spelar en viktig roll för att ingen ska hamna mellan stolarna.

 Hur började MIA-projektet i Södertälje?

Södertälje är speciellt med de olika invandrargrupperna och segregation kontra integration. Vi är lyhörda för metoder som ökar samverkan. 
 
Vi ville ta reda på hur vi kunde mobilisera målgruppen för en längre period och startade med en kartläggning av 900 personer som varit inskrivna i offentlig försörjning. Vissa hade varit inskrivna i kommunens försörjningsstöd i 19 år. Det blev tydligt att nya idéer och lösningar behövdes.  MIA-projektet är en plattform att utgå ifrån.

Vad händer i MIA-projektet?

Vi har Försäkringskassan med oss, vilket är betydelsefullt eftersom de har målgrupper som behöver lite längre tid på sig än vad ordinarie insatser tillåter. 
 
Vi arbetar med Bostonmodellen som utgår från personliga behov och de livsområden som fungerar. Vad kan bli bättre? I vilken riktning vill deltagaren gå? 
 
Arbetsträning sker via Arbetsintegrerande sociala företag (ASF) bland annat på Hela människan, Stadsmissionen , Hagabergs Folkhögskola och Folkuniversitet. Vi erbjuder en hälsogrupp där hälsoperspektivet ses som en del av livet och bidrar till sunda livsmönster.
 
För att göra ett bra arbete gäller det att lägga energin på rätt personer. Därför använder vi en modell för att se vilka som får bäst nytta av MIA-projektet. 

Utamaningar?

Personalomsättningen är en utmaning då en stor del av alla handläggare byts ut. Deltagaren får berätta sin story om och om igen, utan att känna utveckling. 
 
En utmaning är att få deltagare att dela MIA-projektets ambition att alla ska förändras. 
Som deltagare i MIA-projektet ska du vilja gå mot arbete från dag ett. 
 
Kvinnor som varit hemma under en lång tid ska få syn på värdet i att vara aktiv utanför hemmet. De ska känna vikten av att bli jämbördig och självständig och att få pension. När dessa kvinnor bryter mönster kan det skapa motsättningar, vilket vår metod tar hänsyn till.
 
På en strukturell nivå handlar det om förändringar i systemet. Dagens modell är gjord för systemet och inte för personer. Det är kanske den största utmaningen.

Hur går det?

Genom MIA-projektet har det blivit tätt mellan myndighet och människa.
 
Deltagarflödet ökar och flödet mellan parterna är bra, även om det skaver att inte MIA-projektet går att kombinera med Försäkringskassans Förstärkta samarbete.
 
Bostonmodellen fungerar och vi har adderat IPS som en del. Det gör att vi kan stötta personer med förrehabiliterande insatser på ett nytt sätt. 
 
Implementeringsprocessen är på gång, bland annat genom workshops med våra parter för att ta reda på behov och finansiering. Vad ska vara kvar i samordningsförbundets verksamhet?

Framgångar?

Det är en framgång när vi i vårt välfärdssystem känner att parterna samverkar. Ingen kan säga ”det är inte vårt bord”. MIA-projektet bidrar till att vi kan se vårt arbete som ett pussel där de enskilda är beroende av flera olika delar.
 
Vi skapar en bestående arena för samverkan och har börjat prioritera utsatta målgrupper. Alla människor behövs. MIA-projektet är en väg in i samhället och att inkluderas.
 
Vi har en styrgrupp som fattar beslut och är engagerade för att åstadkomma nödvändig förändring.

Vilka framgångsfaktorer lever kvar?

MIA-projektet har hittat modeller för personer som har behov av samordnat stöd under en längre period. Ingen ska stå utanför samhället. Projektet arbetar för att inkludera alla. En viktig del av det är att kunna försörja sig själv.
 
Vi använder metoder där vi ser människor istället för individer, som Bostonmodellen och Supported employment och Individual Placement and Support. Det finns så många bevis på att det är ett framgångsrikt sätt att arbeta.
 
Vi fortsätter rekryteringen av kompetenta människor. Vi bidrar till att det finns fler vägar och möjligheter för målgruppen att närma sig arbetsmarknaden. 
 
Genom MIA-projektet har samverkan ökat mellan delprojektenselva tolv kommuner. Det underlättar för våra statliga parter. Kunskapen om hur man ökar samverkan kommer att användas i regionalt perspektiv. 

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln