Hur fungerar rättighetsbaserat arbete?

FN:s generalförsamling antog den 10 december 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Det fanns en stark vilja att skapa en gemensam överenskommelse om universella och odelbara rättigheter, det vill säga rättigheter som inte kunde kompromissas bort. Anledningen var att liknande övergrepp inte skulle kunna ske i framtiden. 

I MIA-projektet får vi beröm för bemötandet och vårt individanpassade arbetssätt.  Därför kände vi igen oss i det rättighetsbaserade arbetssätt vi fick presenterat för oss på  projektdagen. Att arbeta medvetet  med utgångspunkt från mänskliga rättigheter ger  oss ytterligare verktyg att se våra deltagare för deras personliga förmågor.
 
”När vi införde arbetssättet på vår arbetsplats började vi med att läsa igenom alla artiklarna och speciellt de konventioner som berörde oss. Vi arbetade utforskande, vilket innebär att vi inte alltid landade där vi trodde. Arbetet bjöd på nya utmaningar och dilemman, men vi insåg också att vi hade mycket nytta av de nya begreppen och synsätten utifrån de mänskliga rättigheterna”, säger Märta.

Principen i arbetet är att reda ut vad rättighetsbärare och skyldighetsbärare innebär och hur det påverkar mötet mellan deltagare och handläggare.
 
”Männikor är alltid experter på sin situation, vi kan kalla det egenexpert of experience. Det är en viktig plattform för delaktighet när det gäller mål, medel, tillgänglighet, jämlikhet och inte minst värde och värdighet.”

På Märtas arbetsplats blev det många intressanta diskussioner, vilket uppfattades som lustfyllt och roligt. Bland annat tog de fram en kalender där dagar som på ett eller annat sätt uppmärksammar de mänskliga rättigheterna markerades.

"När det var rocka sockorna som uppmärksammar personer med Downs Syndrom kom vi till jobbet och fann sockor på våra skrivbord. Vi blev glada."

Det är den första universella förklaringen som består av 30 artiklar som handlar grundprinciper av odelbara rättigheter som gäller för alla och som världens stater gemensamt ska leva upp till. Förklaringen är också utgångspunkten för alla juridiskt bindande internationella folkrättsliga konventioner och den utgör grunden i det internationella arbetet med att övervaka de mänskliga rättigheterna i världens stater. 
 
Den allmänna förklaringen består av 30 artiklar som gemensamt uttrycker de grundläggande och universella fri- och rättigheterna. Artiklarna behandlar både sådant som alla har rätt till, som frihet och utbildning, och sådant som alla har rätt att vara fri från, som slaveri och tortyr.