1logo

Att vara hemma och få vara med i MIA stärkte deltagare

”Jack tycker att det varit till hjälp att höra andra och hur de hanterat sina situationer.Jag är tacksam att vi fått göra denna pilot.”, säger Jack. ”Jack tycker att det varit till hjälp att höra andra och hur de hanterat sina situationer.Jag är tacksam att vi fått göra denna pilot.”, säger Jack.

”Det är skönt att veta att man inte är helt ensam, det har hjälpt ganska mycket", säger Jack, en av deltagarna i ett spännande pilotprojektet som MIA Östra Södertörn har drivit under våren.

"En del av syftet med digitala träffar var att få möta andra", säger Paola Ortiz Pinto, CM-handledare i MIA.  

"Deltagarna säger att de blivit stärkta av att myndigheterna tillåter dem att vara hemma och ändå få delta i MIA”, fyller Terése Sveijer som är SE-handledare i.

Testpiloter och små grupper

Det är en het dag i juli. Saija Winsa, Ulrika Nilsson, Terése och Paola förbereder dagens digitala tematräff. Snart kommer de fyra deltagare som under våren mötts en gång i veckan. Med kamerorna avstängda pratar de om relationer, roller, mående,  arbetsträning och hälsa.

Som uppvärmning säger alla det första som faller dem in. ”Jag har en enorm orange katt här”, ”min uppkoppling är lite saggig, hoppas ni står ut” eller ”jag sitter i min säng och myser och ser fram emot samtalet. Ska på arbetsträning sedan, så jag taggar till på det också”.

Tanken är att framtida träffar ska drivas av deltagarna och att fler ska bjuds in. Men det får aldrig bli för stor grupp, det är testpiloterna överens om.

”Vi som har hållit i träffarna har varit fascinerade över dynamiken i gruppen”, säger Ulrika. ”Alla vågar dela med sig, alla känner sig trygga. Deltagarna leder och öppnar upp för varandra. Från början skulle vi endast testa att mötas digitalt, men det har fungerat över förväntan”.

Möte med myndigheterna

Temana är till exempel ”Stöd för kontakter med myndigheterna”, ”Hur talar man med myndigheterna” och ”Mindfulness”.  En idé är att bjuda in en myndighetsperson för att försöka få perspektiv, svar och förtydliganden.

”Att vara långtidssjukskriven blir en identitet. Du möter många människor och måste ofta berätta om ditt liv. Det tar energi. Genom att bjuda in en representant från myndigheterna och berätta hur verkligheten ser ut kan vi ge varandra perspektiv. Det kan bli helande att få veta mer om hur myndighetsutövning går till”, säger Maria som varit med i gruppen sedan start.  

 Vad har de digitala träffarna betytt?

Vera är sjukskriven och har läst det mesta när det gäller den egna diagnosen. Dessutom deltar hon i flera tolvstegsprogram.

”Jag vet hur viktigt det är att lyssna på andra, men jag har inte kopplat det till rehabilitering. Att möten är digitala betyder mycket. Spöregnar det och jag mår skit hade jag inte gått iväg. Nu kan jag vara med hur jag än mår. Jag behöver inte ens synas”, säger hon.

Deltagarna har kamerorna avstängda, men rösterna går igenom rutan så väl att Vera och Jacob fann en oväntad vänskap utanför de digitala träffarna.

"Jag var på jakt efter en Pokemon i ett gym. Det var öppet 30 minuter. Jag kom fram när det var 15 kvar. En kille sa något. Rösten var bekant, men jag vågade inte fråga. Han var modigare: Är det du som är med på digitala mötena? Vi bor hundra meter från varandra. Nu letar vi Pokemon tillsammans”

Bättre på att lyssna

Även Tove säger att hon är tacksam över rösterna och att mötena gjort henne bättre på att lyssna. Hon upplever att det är en stress att ta sig iväg, men att hon nu kunnat lägga energin i samtalen och därmed delat med sig på ett bättre sätt.

”Jag blir rörd över att få samtala med så många underbara människor. Personligen behöver jag inte mer social interaktion, jag behöver inte prata mer, jag behöver öva på att lyssna. Det här sättet att träffas har blivit så fantastiskt. Samtalen. De har varit förlåtande och tillåtande. Ni har ställt öppna frågor. Vi har bjudit på vårt allra innersta, säger Tove”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln