1logo

Hanna Wallensteen om att leva med ständig vaksamhet. 

Den som upplevt minoritetsstress under lång tid kan drabbas av psykisk ohälsa, säger Hanna Wallensteen. Den som upplevt minoritetsstress under lång tid kan drabbas av psykisk ohälsa, säger Hanna Wallensteen.

Trots att det finns problem med diskriminering kopplat till hudfärg på arbetsplatser, är vi i Sverige ovana att prata om etnisk diskriminering i arbetslivet. I MIA pågår arbetet med inkludering varje dag. För att skapa en hållbar och långsiktig förändring gör vi normspaning och samtal om rasism till en rutin som blir ett arbetssätt.

”Om någon säger något rasistiskt, och det sitter en brun person där, ska du säga något? Ja, du ska ta ansvar för vad du tycker”, säger  Hanna Wallensteen, talare under medarbetardagen 29 september.  Alla hundra som arbetar i projektet är inbjudna att lyssna till en av få psykologer som arbetar med minoritetsstress relaterad till hudfärgsnormer.

Hanna väckte starka känslor när hon i sitt sommarprat den 19 juni talade om den förhöjda stressnivå det kan innebära för en person att avvika från normen i en majoritetsgrupp. Som adopterad från Etiopien utgår hon från egna erfarenheter av att leva med en ständig vaksamhet på grund av sin identitet.

Det "snabba systemet" handlar om överlevnad

”Det handlar om hur vi läser in och använder normer för hur vi ska se ut och vara. Oavsett om det är kollegor, vänner, studiekamrater eller deltagare vi möter spelar normer roll. Vi tänker snabbt och slarvigt. För att gå från slentrianmässiga bedömningar måste vi kringgå det första systemet och hitta det andra som är lugnt och eftertänksamt.”

Forskning visar att vi använder oreflekterade mönster när vi är trötta, stressade eller gör något slentrianmässigt. Vi lyssnar på röster, accenter, kroppsspråk, val av ord, nyanser och andra ickeverbala signaler för att bilda en snabb uppfattning. Det är mönster vi har kvar från savannen och ytterst handlar det om överlevnad.

”Det är viktigt att förstå att kategoriseringen sker automatiskt. Har vi splittrad uppmärksamhet är det svårt att handla på ett medvetet sätt. Lär vi oss att reflektera, tänka och tala om dessa frågor tränar vi upp det långsamma systemet.”

Visa att du inte ger dig förrän beteendet har upphört

”I högstadiet fattade jag blixtsnabbt att jag inte kunde gå tvärs över skolgården. Då råkade jag ut för glåpord. Min syster som är vit kunde röra sig bekymmerslöst. Hela hennes varande blev mer självklart och naturligt. Min identitet var avvikande. Den kom med ett komplext upplägg och vissa nackdelar.”

När Hanna förklarade vad som hände på skolgården för sin lärare sa han att hon inte skulle tänka så.  ”Du som har en så vacker brun hud. Alla har ju legat och pressat hela sommaren för att bli bruna. Jag tänker inte på hudfärg, man kan säga att jag är färgblind. Jag tycker inte du heller ska tänka hudfärg”. Sedan stod niorna utanför och hade inte så mycket annat att göra än att ge sig på Hanna.

Situationen är typiskt för minoritetsstress som står i relation till en del i en identitet som alltid riskerar att vara normavvikande med negativa konsekvenser.

”Vi vet inte när vi ska vara föremål för friktion. Det kan hända var och när som helst. Vad skulle läraren ha sagt? Han skulle ha bekräftat mig, inte bett mig tänka om.”

Normspaning viktigt för att bryta mönster

”Om en ny person börjar på jobbet, fundera över vad ni har för normer. Hur ser en kompetent person ut? Hur är de klädda? Högklackat, eller gympaskor, färgskalor, håruppsättningar, vad tycker vi är snyggt? Vad är högfärdigt? Vad signalerar vi i de rum vi arbetar? Hur ser våra fikapauser ut? Har vi korvpaus? Vad och hur firar vi?”

Poängen är att man ska kunna ta vara på de föreställningar som finns för att avtäcka vad som blir oavsiktlig rasism.

”Vi måste påminna oss om att det är skillnad på att vara rasist och göra något som får en rasistisk innebörd.”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln