I Jordbro kulturhus, i en levande tradition av delaktighet och kreativitet, håller Stationen till. Verksamheten är ett nav för personer mellan 16 och 29 år som behöver en självstärkande miljö. Här får några av MIA-projektets deltagare chans att arbetsträna, uttrycka sig och att söka jobb. 

Det är återträff på Stationen och många har valt att trotsa det kompakta höstmörkret. Från scenen hörs en finstämd version av John Lennons ”Working Class Hero”. Musik är en av flera konstformer som får ungdomarna på Stationen att odla sin kreativitet. 
 
”Vi arbetar med självstärkande teman, där livshistorier, dramapedagogik, konst och hälsotema ingår. Varje person är unik. Här stödjer vi alla att hitta sina drömmar, men  även att skriva CV, söka jobb eller söka sig till studier” säger Josef Szabò, handledare.

I dagarna fick Karin Benzler, statistiker på Samordningsförbundet Östra Södertörn, fram siffror som visar att det finns stora skillnader när vi tittar på människor som arbetstränat
i ett arbetsintegrerande socialt företag, ASF. Männen har i genomsnitt fler aktiva timmar
i arbetsträning än kvinnorna och börjar oftare arbeta eller studera efter avslut.
 
Totalt har 101 män och 159 kvinnor arbetstränat på ett arbetsintegrerande socialt företag inom ramen för MIA-projektet. Därmed är ett av projekt-målen uppnått: Fler kvinnor än män ska få stöttning. 

”Jag har följt upp arbetsträning inom ramen för hela MIA-projektet, samt för delprojekten. Än så länge går det inte att dra slutsatser om de senare. De är för olika varandra. Därför handlar dessa siffror endast om det totala antalet avslutade deltagare”, säger Karin.

När en person med egen erfarenhet av psykisk ohälsa frågar en deltagare vad som är bra eller dåligt, blir svaren oftast ärligare än när någon i personalen ställer frågorna. 
 
”Det finns en maktförskjutning mellan personal och brukare som gör att den som intervjuas av personal inte kan var rakt på sak”, säger Fredrik Gothnier från RSMH, en organisation som i dagarna startar brukarrevisioner i Stockholm, VärNa och Södra Roslagen. 

”Vi lever i en verklighet där antalet sjukskrivna och arbetslösa med sammansatt problematik ökar. MIA-projektet söker lösningar inom ett område som funnits på den politiska agendan under lång tid. Det handlar om att minska utsatthet och isolering för grupper som står långt från arbetsmarknaden,” säger Jonas Örtquist, huvudsekreterare i Strukturfondpartnerskapet Stockholms län.

Så här högt värdesätter vi deltagarnas, medarbetarnas och våra samarbetspartners röster om MIA-projektet.

Med siktet inställt på att ge personer som behöver arbetslivsinriktad samordning ett ännu bättre stöd, har Föreningen Nationella Nätverket för Samordningsförbund (NNS) tagit fram ett indikatorenkäter. Det är ett kvalitetssäkrat instrument som fungerar för alla samordningsförbund.
 

Den som själv varit i behov av stöd på sin livsresa, har ofta en bild av vad som fungerar och vad som kan utvecklas. Därför är brukarstyrda brukarrevisioner högintressanta för att ta reda på hur MIA-projektet uppfattas av deltagarna.

Att mobilisera inför arbete är att sätta mål, skapa aktiviteter, genomföra dessa och att utvärdera resultat och effekter. Nu är MIA-projektets programteori framtagen. Det är ett styrdokument som både inspirerar och ger ryggrad i projektet.
 
”Ibland är det lätt att springa åt många olika håll när ett projekt är så komplext som MIA-projektet. Därför gäller det att belysa vad som är relevant och att föra en konstruktiv dialog med ESF-rådet om vad som behöver tas upp till diskussion och kanske förändras”.

Charlotte Sävås Nicolaisen är seniorkonsult på SWECO, företaget som har fått uppdraget att utvärdera MIA-projektet. I ett första steg är programteorin framtagen. Alla är överens om aktivitetsmål, projektmål, förväntade resultat och effektmål. Målen som är kopplade till genusfrågorna är också definierade och allt är väl synliggjort i ett pedagogiskt material.