1logo

MIA Vidare

Vår vision: Vi ger mod och möjligheter till människor och myndigheter.
Ingen ska hamna mellan stolarna.

2021 > 09

Vi får en erfaren och nyfiken medarbetare i Peter Andersson som axlat rollen som projektledare för MIA VärNa. Peter  kommer senast från Haninge kommuns arbetsmarknadsenhet och gillar att skapa förutsättningar för att få ut det bästa av medarbetare, men även från systemen vi arbetar i.

”I världen jag kommer från gäller snabba kast och krav på resultat, vilket leder till att de som står långt från arbetsmarknaden ofta inte får stödet de behöver. Det är inte så enkelt att börja arbeta eller studera för den målgrupp MIA vänder sig till. Jag tror på att arbeta långsiktigt och att våra resultat blir mer hållbara”,  säger Peter.

Vill veta vad som ligger bakom beslut

Peter kommer in i projektet inför en implementeringsfas, vilket han tycker har både för- och nackdelar.

”Jag vill alltid vara med och utveckla, tycka och tänka. I MIA Vidare är ju mycket redan klart, men jag kommer med nya ögon, ställer frågor och vill veta varför ni har valt att göra på det ena eller andra sättet. Vad ligger bakom olika beslut? Jag kan nog ge input till slutrapporten. Just nu tittar jag på hela processen, från implementering till avslut. Här dyker det säkert upp nya frågor att ställa.”

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Etiketter


Projektgemensamt stöd

Röster från projektet...

”Jag fick lära mig nya saker och upptäcka vad jag tyckte om. Då vaknade idéer på vad jag skulle kunna arbeta med efter MIA-projektet. Jag kände att jag ville fortsätta i yrket, men insåg att jag i så fall måste utbilda mig. Jag kom till MIA-projektet efter att ha varit inskriven som arbetssökande fyra år på Arbetsförmedlingen. Där hade min önskan om att komma närmre arbetsmarknaden  inte gått i uppfyllelse. ... läs mer

"I tre år hade jag varit instängd hemma, det kunde gå månader innan jag gick ut. Jag var deprimerad och har IBS (irritable bowel syndrom) och levde inomhus. När jag kom i kontakt med MIA träffade jag i stort sett inte någon, hade inte de vårdkontakter jag behövde och levde mitt liv inomhus... läs mer